Typiska symtom på bältros, herpes zoster, är att det börjar med en brännande smärta och hudutslag på ena sidan av kroppen. Ett äldre namn för bältros är helveteseld vilket är mer beskrivande för sjukdomen.
Det är en vanlig virussjukdom som kan drabba människor i alla åldrar, men är vanligast hos personer över 50 år och hos dem med nedsatt immunförsvar. Effektiv behandling med antivirala medel finns, men de måste sättas in inom 72 timmar efter insjuknandet för att ge effekt.
Det finns vaccin mot bältros som fram till den första november 2014 ingår i läkemedelsförmånen (läs mer "Bältrosvaccin tas bort från läkemedelsförmånen"). Därefter är det upp till respektive landsting att låta vaccinet ingå i vaccinationsprogrammen.
Se bilder på bältros » Sponsrad länk
Vad är bältros
Bältros, eller herpes zoster, är en vanligt förekommande virussjukdom som orsakas av ett herpesvirus som heter varicella Zoster. Det är ovanligt att yngre människor får bältros, men ju högre upp i åldrarna man kommer, desto vanligare är sjukdomen. Man kan bara få bältros om man tidigare har haft vattkoppor. Med stigande ålder försvagas immunförsvaret, vilket kan göra att vattkoppsviruset ”vaknar till liv” och orsakar bältros. Det är ovanligt att man drabbas av bältros mer än en gång, men det förekommer. Man räknar med att en av fyra personer kommer att drabbas av bältros under sin livstid.
Observera att ett litet barn med vattkoppor inte kan smitta sin farmor så att hon får bältros. Däremot kan en farmor med bältros mycket väl smitta sitt barnbarn, så att han/hon får vattkoppor (om barnet inte redan har haft sjukdomen). Har man bältros kan man dock inte smitta någon annan med bältros.
Bild på Bältros: tätt sittande röda knottror.
Vad är symtomen för bältros?
Symtom börjar med smärta på ena sidan av kroppen. Efter någon eller några dagar kommer hudutslag, först rodnad, senare tätt sittande röda knottror och därefter de typiska vätskefyllda blåsorna. Det vanliga är att bältros sitter på överkroppen eller längs ett ben, men utslagen kan förekomma var som helst på kroppen.
Dubbelsidig bältros kan förekomma, men det är ovanligt. Utslagen påminner om vattkoppor men vid bältros sprider de sig inte utan håller sig inom ett begränsat område. Efter två till tre veckor bildas sårskorpor som faller av efterhand som huden läks. Det tar ungefär fem veckor från det att man insjuknat till dess att huden läkt helt. Hos en del personer kan smärtan sitta kvar under mycket lång tid efter att utslagen försvunnit. Andra symtom som kan uppkomma vid bältros är huvudvärk, illamående, kräkningar och feber. Om bältros sätter sig i ansiktet och framförallt i ögat är det viktigt att söka hjälp så snabbt som möjligt, då det finns viss risk för att ögat och synen kan skadas av infektionen.
Behandling av bältros
Det finns effektiva läkemedel mot dessa infektioner, så kallade antivirala läkemedel. Man tar läkemedlet tre gånger per dag i sju dagar. Dessa läkemedel förhindrar att virus förökar sig. Sjukdomsförloppet mildras och risken för komplikationer minskar. Helst ska behandling startas inom tre dygn från dess att första blåsan uppstått. Ett nytt vaccin mot bältros finns nu på marknaden. Detta ges med en injektion till personer från 50 år och uppåt. Vaccinet ingår i läkemedelsförmånen.
I första hand behandlas smärtan med smärtstillande läkemedel eller antiinflammatoriska mediciner. Om bakterier har infekterat hudutslagen behövs ibland behandling med antibiotika.
Se filmer om bältros och komplikationer » Sponsrad länk
Sök vård
- om utslagen sätter sig i ansiktet eller nära ögat, eftersom utslagen kan skada ögats hornhinna
- om man har svår smärta
- om utslagen blir infekterade
- vid symtom på bältros, när behandling sätts in tidigt blir symtomen lindrigare
Goda råd
Håll det drabbade hudområdet torrt och rent, tvätta försiktigt ett par gånger per dag. Undvik att klia och riva sönder blåsorna - täck med ett luftigt förband. Kylbalsam eller alsollösning kan användas mot klådan och receptfria smärtstillande läkemedel kan användas mot smärtan.
Träffa inte nyfödda barn eller andra som kan vara särskilt mottagliga för vattkoppssmitta
--