"Likställ rökning med kroniska sjukdomar som högt blodtryck och diabetes". Det säger allmänläkaren Gunnar Lundqvist som slutsats i en avhandling kring att sluta röka.
Oavsett om du själv röker eller har någon i din omgivning som gör det så återkommer många gånger frågan - vad är det som gör att vissa kan sluta bara de bestämmer sig och andra inte kan trots att de får all hjälp som finns?
Två förklaringar
Det är framför allt två förklaringar som har seglat upp: det egna önskemålet om att förändra sin livsstil kombinerad med ett starkt stöd från nära anhöriga i samband med att man slutar röka. Att snusa anses dock inte som en framgångsrik väg att gå om man önskar sluta röka. Många tvivlar dessutom på att hälso- och sjukvården kan hjälpa till.
Därför har enavhandling lyft fram teorin att jämställa rökning med kroniska sjukdomar för att lättare kunna förmå vården att ta fram effektiva behandlingsprogram.
Varför blir vissa rökfria
Allmänläkaren Gunnar Lundqvist vid Umeå universitet har beslutat att gå till botten med vad som verkligen gör att vissa lyckas bli helt tobaksfria medan andra inte, trots den allmänt spridda kunskapen om hälsoriskerna med tobak.
Gunnar Lundqvist har samlat in material i form av intervjuer från ett antal rökare och personer som slutat röka. I intervjuerna har man pratat om anledningar till att såväl misslyckas som lyckas. Fler än 3 500 deltagare besvarade efter de inledande intervjuerna en enkät via Västerbottens Hälsoundersökningar med frågor liknande de i intervjuerna. Personerna som valts ut var även de användare eller före detta tobaksanvändare. För att komplettera bilden valde man även i studien att hämta in all den information som fanns gällande västerbottningarnas tobaksvanor under 10 år (1997 - 2007).
Likställa rökning med kroniska sjukdomstillstånd
Många aspekter av rökning och tobaksvanor uppenbarade sig i studien. Stor skillnad upplevdes mellan sociala grupper där kvinnor och män som rökte var betydligt fler bland korttidsutbildade än bland högutbildade. Däremot sågs rökningen minska totalt medan andelen som snusar ökade både bland kvinnor och män och även en ökning av så kallat blandbruk, när man både röker och snusar, ökade hos samma grupp.
Just blandbruket är ett mönster som man många gånger glömmer - istället koncentrerar man allt på de som gör antingen det ena, rökning, eller det andra, snusar. En förklaring till ökat blandbruk är att många rökare tror att de kan ta sig ur rökningen genom att testa snus vilket istället leder till ett nytt beroende.
Tvivel på att vården kan hjälpa
I studien såg man också att många av de som röker är skeptiska till att hälso- och sjukvården skulle kunna hjälpa dom att bli av med nikotinberoendet. Gunnar Lundqvist ser här en rejäl utmaning för vården att utveckla hållbara strategier och långsiktiga program i sitt antitobaksarbete.
Även om färre röker kvarstår problemet att det fortfarande är mycket svårt att bryta mönstret hos de som faktiskt röker. Kortsiktiga stödinsatser riskerar återfall men en väg att gå som den nya avhandlingen lägger fram är att likställa rökning med kroniska sjukdomstillstånd som högt blodtryck eller diabetes.
Detta för att hälso- och sjukvården ska tänka i nya termer för antitobaksarbete men bekanta termer inom hälso- och sjukvården. Målet är att nya åtgärder och arbetsformer och åtaganden från både patienternas och vården blir långsiktiga och med gott resultat.